När en bebis spyr mycket är det svårt att veta om det handlar om vanligt mjölkspill eller något som behöver bedömas av vården. Jag går igenom hur du skiljer överskottskräkningar från varningssignaler, vilka orsaker som är vanligast och vad du tryggt kan prova hemma. Du får också tydliga råd om när BVC, 1177 eller akutmottagning är rätt nästa steg.
Det viktigaste är barnets allmäntillstånd, vätska och viktuppgång
- Vanligt refluxspill är ofta ofarligt om barnet är nöjt, kissar och går upp i vikt.
- Kaskadliknande kräkningar, särskilt vid 2-8 veckors ålder, ska bedömas skyndsamt.
- Mindre kiss, slöhet eller oförmåga att behålla vätska kan vara tecken på uttorkning.
- Gröna eller blodiga kräkningar är varningssignaler som kräver snabb vårdkontakt.
- Ge hellre små mängder ofta och håll barnet lugnt efter matningen.
Det kan vara normalt, men mängden och barnets mående spelar roll
De flesta spädbarn kräks någon gång efter maten. När mjölken rinner tillbaka utan att barnet verkar ha ont handlar det ofta om överskottskräkningar, alltså att magen släpper upp lite mer än den hinner ta hand om. Det beror bland annat på att övergången mellan matstrupe och magsäck ännu inte är färdigutvecklad.
Vanligt refluxspill kommer ofta direkt efter amning eller flaskmatning, ibland när barnet rapar. Barnet brukar ändå vara pigg mellan måltiderna, äta bra och följa sin viktkurva. För många minskar besvären när barnet blir äldre och sitter mer upprätt, ofta under det första levnadsåret.
Så skiljer jag vanligt spill från kräkning
| Det du ser | Det talar oftast för | Det är viktigt att kontrollera |
|---|---|---|
| Lite mjölk rinner upp efter maten | Överskottskräkning eller reflux | Att barnet är nöjt och går upp i vikt |
| Kräkningen kommer plötsligt och med kraft | Infektion eller ibland pylorusstenos | Ålder, upprepning och om barnet får behålla vätska |
| Kräkningar tillsammans med diarré och feber | Magsjuka | Tecken på vätskebrist |
| Kräkningarna började efter ny ersättning eller mat | Matreaktion eller allergi | Hudutslag, blod i avföringen och återkommande besvär |
Det är alltså inte bara antalet gånger som avgör. Jag fäster större vikt vid hur barnet ser ut, om det kissar och om vikten fortsätter uppåt än vid en enskild kräkning på en handduk.
Vanliga orsaker från reflux till infektion
Reflux är den vanligaste förklaringen när ett annars friskt spädbarn kräks i samband med måltider. Barnet kan också svälja mycket luft, äta snabbt eller få i sig mer än magen klarar av. Små pauser under matningen kan då göra stor skillnad.
Vid magsjuka kommer kräkningarna ofta plötsligt och upprepas tätt. Feber, trötthet och diarré kan tillkomma, men hos små barn kan kräkningar ibland vara det första tydliga symtomet. En förkylning, hosta, öroninflammation eller urinvägsinfektion kan också ge kräkningar, särskilt om barnet samtidigt har feber eller verkar påverkat.
Allergi eller känslighet mot mat
Om problemen börjar i samband med bröstmjölksersättning, gröt eller annan ny mat kan vården behöva bedöma om det finns en reaktion mot exempelvis komjölksprotein. Andra tecken kan vara eksem, blod eller slem i avföringen, magont eller dålig viktuppgång.
Jag skulle inte byta ersättning upprepade gånger eller ta bort många livsmedel på eget initiativ. Det kan göra det svårare att förstå vad barnet reagerar på. Ta i stället hjälp av BVC eller läkare, särskilt om barnet ammas, eftersom komjölksprotein i bröstmjölk normalt överförs i mycket små mängder.
När kräkningen kan bero på pylorusstenos
Pylorusstenos innebär att muskeln i den nedre magmunnen har blivit för tjock och hindrar maten från att passera normalt. Ett typiskt mönster är tilltagande, sprutande kräkningar efter måltider, ofta hos barn mellan två veckor och två månader.
Barnet kan kräkas upp maten men ändå vilja äta igen. Om kräkningarna blir kraftigare, barnet går ner i vikt eller blir trött och kissar mindre ska du söka vård akut. Det är ovanligt, men just därför är det viktigt att inte avfärda kraftiga upprepade kräkningar som vanlig reflux.
Det här kan du prova hemma vid vanligt refluxspill
Om barnet mår bra i övrigt kan du pröva några enkla förändringar under matningen. Ge lite mindre mängd åt gången och oftare, och gör pauser så att barnet hinner rapa. Vid flaskmatning är det viktigt att nappen inte ger ett för snabbt flöde.
- Håll barnet halvsittande under matningen om det går utan att barnet sjunker ihop.
- Gör en eller flera rap-pauser, men tvinga inte fram en rapning.
- Håll barnet upprätt i famnen en stund efter maten.
- Undvik bus, magtryck och intensiva rörelser direkt efter måltiden.
- Avsluta när barnet visar att det är mätt, även om det finns mjölk kvar i flaskan.
Det jag själv tycker är mest praktiskt är att ändra en sak i taget under ett par dagar. Om du både byter flaska, ersättning, matningsintervall och sovposition samtidigt blir det nästan omöjligt att se vad som faktiskt hjälpte.
Sovpositionen ska fortfarande vara säker
Ett barn som kräks ska ändå sova på rygg på en fast madrass. Använd inte kudde, kil eller lutande babynest för att försöka stoppa refluxen, och låt inte barnet sova obevakat i sittande ställning. Upprätt läge passar vid matning och när barnet är vaket under uppsikt, inte som sovlösning.
Läs också: Andfådd under graviditeten? Så vet du när vården behövs
Om kräkningarna verkar bero på magsjuka
Försök få i barnet vätska tidigt, men ge små mängder ofta eftersom stora mängder lätt kommer upp igen. Fortsätt amma om barnet vill och följ råd från 1177 eller vården om ersättning och eventuell vätskeersättning.
Ge inte stora mängder vanligt vatten till ett litet spädbarn utan att först fråga vården. Små barn blir snabbare uttorkade än äldre barn, särskilt när kräkningar kombineras med diarré.
När behöver barnet bedömas av vården
Kontakta BVC, vårdcentral eller 1177 om barnet kräks mycket, om kräkningarna återkommer eller om du känner dig osäker. Sök rådgivning även när barnet börjat kräkas efter ny ersättning, gröt eller välling, eller om barnet verkar ha ont när det kräks.
Kontakta vården genast om barnet har något av följande:
- Feber och tydlig trötthet, särskilt om barnet är yngre än tre månader. En temperatur på 38,0 grader eller högre hos ett så litet barn ska bedömas skyndsamt.
- Mycket mindre kiss än vanligt, torr mun, inga tårar eller ovanlig slöhet.
- Blod i kräkningen eller kräkning som ser mörk ut som kaffesump.
- Grön eller gulgrön kräkning, vilket kan tyda på hinder i tarmen.
- Kraftiga, upprepade kräkningar där barnet inte får behålla någon vätska.
- Kräkningar efter ett slag mot huvudet, särskilt om barnet är trött eller svårt att få kontakt med.
Ring 112 om barnet har svårt att andas, blir blåaktigt, är medvetslöst eller om du misstänker att det fått i sig något giftigt. Vid osäkerhet är det bättre att ringa 1177 en gång för mycket än att vänta på att situationen ska bli tydligare.
Så kan du göra situationen lättare att bedöma
Det är lätt att fastna i frågan om hur mycket som kom upp. För vårdpersonalen är det ofta mer användbart att veta när kräkningen kommer, hur den ser ut och hur barnet mår efteråt.
- Skriv ner barnets ålder och när kräkningarna började.
- Notera om kräkningen är rinnande, kraftig, blodig eller grönaktig.
- Anteckna ungefär hur ofta barnet äter och om det får behålla något.
- Räkna inte bara blöjorna, utan lägg märke till om barnet kissar tydligt mindre än vanligt.
- Ta gärna ett foto på kräkningen om färgen är svår att beskriva.
- Notera feber, diarré, hosta, utslag, smärta och förändrat beteende.
På BVC kan man följa viktkurvan, titta på matningen och hjälpa till att avgöra om det handlar om reflux, teknik vid amning eller flaska, allergi eller något annat. Viktuppgången är en av de bästa ledtrådarna, men ett barn kan behöva bedömas även innan vikten hunnit påverkas.
En lugn nästa matning kan ge viktig information
Om barnet är piggt och kräkningen liknar vanligt mjölkspill kan du prova en lugnare matning med mindre mängd, rap-pauser och upprätt famn efteråt. Om barnet samtidigt blir slött, kissar mindre, får feber, kräks grönt eller inte kan behålla vätska ska du inte försöka lösa situationen hemma längre, utan kontakta vården direkt.
Den viktigaste tumregeln är enkel: ett nöjt barn som växer är oftast mindre oroande än ett påverkat barn som kräks. Du känner ditt barn bäst, och din oro är i sig en rimlig anledning att be om en medicinsk bedömning.
